jäy: pussel

i nästan 3 år av mitt liv plågades jag av en olycklig kärlek och hela min gymnasietid speglades av mitt beroende av honom. för några dagar sedan insåg jag att jag inte tänkt på honom på flera månader och jag kände också att han kan inte skada mig längre. 3 år av självplågeri är över. och jag är fri.

men hela den eran är inte bara något negativt. jag har blivit en mer ödmjuk person. men jag har också insett att jag inte kan göra så mot mig själv igen. ex behöver inte vara något negativt. ofta har man ju fler positiva minnen tillsammans än negativa. och när man väl kan bortse från att man blivit sårad kan man se personen med nya ögon och uppskatta det man haft.

när man gillar någon väldigt mycket ger man bort en del av sig själv till den personen. denna del kommer man aldrig få tillbaka hel. personen som har haft den delen har ristat in små delar av sig själv, minnen och bilder. därför kan aldrig pusslet bli helt när man är redo att bygga ihop det. men det är också det som gör att vi utvecklas och blir nya (och bättre) människor. det finns också människor som har magiska krafter och kan laga en del av de skadade pusselbitarna. detta gör att pusslet alltid går att lägga, trots vissa skavanker på en del bitar.

de få människor som fått delar av mig har alla påverkat mig på sina sätt. både kompisar och killar. ju äldre jag blir desto räddare blir jag för att ge bort en del av mig. för jag vill inte ha trasiga pusselbitar tillbaka. men jag är inte en 'färdig' människa än. därför tänker jag fortsätta dela ut små bitar av mig själv tills jag en dag känner mig klar med pusslandet.

tack wikipedia för lånet av bilden!