kär undrar: får man göra så?


idag satt jag på tåget hem och skrev som jag så ofta gör. i min bok. mina tankar. plötsligt tittar jag upp och inser att min medresenär mittemot sitter och läser på baksidan av de blad jag skrivit och sedan vänt i min spiralbok. kände mig naken. plötsligt kändes det som om denna främling jag aldrig kommit närmare än att dela tågvagn med har sett rakt in i mig. läst mina tankar.

det blev en jobbig resa hem. får man verkligen göra så?