kät: lugn?

igår var en produktiv dag. hade föreläsning på morgonen, över lunch och senare eftermiddagskaffe utarbetade jag och tjejerna vad som inom kort kommer att bli en grym fältstudie och på kvällen satt jag själv i min lilla vrå och pluggade på gränsen till fanatism. det nygrundade psykologiska begreppet "utbrändhet-efter-tre-veckor-i-skolan" diskuterades vilt efter föreläsningen igår. hah!

på kvällen pallrade jag mig dock iväg till ett Ki balans-pass, vilket är inspirerat av qi gong, afrikansk dans och till viss del även yoga. vi gjorde tranans andning och allt annat blaj som ska bidra till själsligt lugn. till skillnad från tidigare gånger, då jag mest har stått och skrattat (på insidan!) åt alla extremt fåniga ställningar, gick jag denna gång in för det. på riktigt. och det var riktigt skönt.

när passet var över var jag lugnet själv. kände mig riktigt tillfreds - med allt! (märkligt med tanke på att mitt liv på de flesta plan är relativt ostabilt.) men, så fort jag går ut ur salen faller jag åter in i livets hets- och ångestladdade sfär. hur gör man för att behålla lugnet? svar till "olugnet definierat"

ps. du gör mitt februarimörker ljusare