kät: är en tand en fot?

ett gapskratt ljuder inifrån badrummet. i all sin disträhet har min mor lyckats klämma ut en sträng fotsalva på tandborsten. efter kommentaren "jag tyckte väl att tuben var lite stor..." följer ännu ett rungande skratt.

det enda jag stilla kan hoppas är att jag har ärvt hennes sinne att kunna skratta åt sig själv. och förmågan att inse sina misstag innan det är försent...

ps. det kan hända att jag startar en helt egen blogg tillägnad min mor och hennes upptåg. hon är för underbar!